Jag har precis startat upp en ny hemsida, en sida jag ska kunna uppdatera själv med resultat och bilder. Den gamla har inte blivit uppdaterad sedan 2008 och ganska mycket har hänt sedan dess. Jag har precis (har säkert funnits sedan länge) upptäckt att man kan ladda ner bloggplatsen-appen till telefonen, med det hoppas jag att jag kommer orka uppdatera bloggen lite oftare än vad jag gör nu.

Gud, det är så himla jobbigt att starta upp datorn, logga in, ladda upp bilder och skriva!

www.allitos.se

Bjuder tillsvidare på en bild på min raraste och vackraste tjej     

För några veckor sedan så anmälde jag Alfons till ett anlagsprov i viltspår.När domaren ringde upp för att fastställa ett datum så råkade jag även anmäla Totte. Men Alfons kändes det ganska säkert, men med Totte kändes det jävligt nervöst eftersom han bara har gått 3 viltspår tidigare i sitt liv. Well, jag kände att det fick bära eller brista- vi skulle ju inte direkt bli avrättade om vi inte klara det.

Domaren var en väldigt trevliga jägare som själv ägde både vorsteher och borderterrier. När vi stod och pratade lite innan provet, så berättade han att han hade läst på lite om rasen eftersom han aldrig hade dömt den förut. Snacka om att jag blev förvånad när han sa det, men jag vart oerhört glad över att han hade gjort det- en eloge till honom!

Först ut var Alf. På med selen vid vägkanten och sen bar det väg ut i skogen. Vilken skillnad det är att tvingas "läsa" sin hund i en helt okänd skog- jag vart riktigt nervös ett par gänger. Alf tappade spåret på ett stället, men då började han ringa och hittade snabbt tillbaka till spåret och även ända fram till skanken. "Grattis! Alfons har precis klarat av provet......"- att ett sån mening kan göra en så himla himla glad. Alfons sket i dom där orden och for runt med skanken i munnen, skitnöjd!

Sen var det Tottes tur. Han tog en djup inandning i början av spåret och sen bar det av, ut i den okända skogen. 

Jag var nästan på väg att ge upp med honom på ett stället då han tappade i en vinkel och tyckte att det kärr där älgarna brukade stå vid, var lite läskigt. Men efter någon minut kom han på vad han höll på med och fortsatte spåra, även han ända fram till skanken. "Grattis till nummer 2! Det är inte ofta jag får godkänna hundar, men denna gång får jag göra det med båda två på en och samma gång. Det är riktigt roligt!" 

Domaren gillade grabbarna och sa att jag inte skulle ha några problem att gå öppenklasspår med dom. Så just nu letar jag efter prov i närheten så man kan få SVCH-championat på dom. Lily ska också få gå anlag och förhoppningsvid öppen. Ska lägga ett spår till henne innan jag anmäler henne.

Två mycket nöjda grabbar!

Äntligen har jag fått arslet ur vagnen och lagt blodspår åt alla tre- gissa om dom vart glada! Jag har ju hittat en ny hjälpreda till min spårläggning- RunKeeper! Mitt problem är inte att jag hittar eller är rädd för att gå fel, mitt problem är att jag är riktigt värdelös på att uppskatta hur långt jag har gått. Men nu har jag riktigt bra hjälpreda som kan hålla reda på spårlängden åt mig.

Varje spår vart drygt 800m långt men en hel del vinklar, dalar, höjder och bloduppehåll. Hade tänkt att liggtiden skulle bli ca 2 timmar men den råkade visst bli 13 timmar. När jag kom hem från spårläggningen på kvällen var jag så himla trött så då bestämde jag mig för att låta hundarna prova spår med betydligt längre liggtid än vad dom är vana vid.

Sagt och gjort, kl 08:00 fick Lily påbörja sitt spår. Hon verkligen gillar att spåra- lugnt och sansat är hennes melodi. Några tapp på vägen vart det, men skanken, den hittade hon utan problem. Hon är ju lite rolig då hon tycker sådär om skanken- hon är verkligen en liten prinsessa.

Efter Lily var det dax för att släppa ut Farbrorn som hade suttit och laddat upp ordentligt i bilen. Han blir ju lätt lite övertaggad, så i början av spåret vart det väldigt flaxigt och hetsigt. Men efter ett par meter så kom nosen ner i backen och då gick han som en klocka ända fram till skanken.Till skillnad på mot andra två, så verkligen älskar Alf sin skank....... vilken syns ganska tydligt på bilden nedan.

Sist ut var Totte. Han är för rolig ibland....... han är verkligen så lugn och sansad i sitt spårarbete. Flera gånger i spåret så verkligen trycker han ner nosen i backen för att dra in doften från blodet- står så i en eller två sekunder för att sen fortsätta med sitt spår. Jag vart riktigt imponerad av hans arbete med tanke på att han bara har gått ett eller två blodspår tidigare. Han tycker skanken är rolig men samtidigt lite läskig med all päls etc.

Jag var riktigt nöjd med alla tre hundars arbete i spåren- mina stjärnor!

I söndags var det dax för utställning i Västerås. Klockan 07:00 hämtade jag upp Anna i Tullinge centrum och ca 08:30 parkerade vi bilen vid hallen. Det vart en riktigt toppendag för både mig och Anna. Totte vann unghundsklassen med Ck och sen utsågs han även till bästa hane för dagen med cert. Anna och Christers fina uppfödning Malte (Amicusbull Aquatilis) knep åt sig vinsten i championklassen och tillslut placerade han sig som tvåa i bästa hane efter Totte. Grattis till er och Maltes matte Sara. När bästa hane var klar så var det bara att vänta in tikarna- vilken brukar kunna ta ett tag med tanke på att tikklasserna alltid brukar va mycket större än hanklasseran.

Men efter lite väntan så fick vi gå in i ringen och denna dag lyckades min lilla grabb trava till sig ett BIR för domare Birgitta Hasselgren. Vi väntade kvar till finalerna men då hade luften gått ur Totte- han orkade inte showa loss längre. Men vi kom med i första gallringen tillsammans med 7-8 st andra fina terriers (domare Benny Blid von Schedvin) men sen räckte det inte till. Jag var nog minst lika trött som Totte, så jag var ganska nöjd med att få styra bilem hemåt med en BIR-hund i bakluckan.

Tack Sara, för det trevliga sällskapen i både bilen och utanför ringen. Vill även tacka för bilderna du hann med att ta på oss.

Ja, nu är det nog dax att skriva några rader om bland det roligaste jag har upplevt inom hundvärlden.

Min lilla skit Totte hade ju lyckats med att kvala in sig till finalen i Vinterträdgården på Grand Hotell genom BIS2-placeringen i Piteå förra våren. Så när våren kom till stan i början av Mars, var det dax för finalen.

Många fina hundar var det. Om jag inte minns helt fel så var det 23 st hanar och 27 st tikar, alla möjliga olika raser.

Hundarna möttes två och två..... Totte mötte fem urfina hundar innan han stod som slutlig vinnare bland alla hanar.

Domare var Göran Bodegård och han öste vänliga ord över min finaste Totte.

Så låt mig mig presentera Årets Hanvalp 2011 och Runner Up i Puppy Of The Year......

  Garpenborgs Globetrotter  

(alla bilder är tagna av duktig Emelie Karlsson- TACK!)

Garpenborgs Globetrotter och den vinnade tiken

Fina Sennen-killen som blev tvåa bland alla fina hanar (vet tyvärr ej namnet)

Fina bucklan vi fick med oss hem

Garpenborgs Globetrotter  

Årets hanvalp och Runner Up på Puppy of the Year 2012

Det har gått två dagar, men jag är fortfarande upp bland molnen och svävar. Jag kommer uppdatera när jag har lite fler bilder. Men tills dess så får ni vila ögonen på vinnaren av Puppy of the Year 2011, Kerjalee Showtime Girl, och Runner Up, Garpenborgs Globetrotter.

Tänk, detta år fyller Garpenborgs U-kull hela 8år. Tyvärr har två av syskonen redan fått lämna oss- Ozzy togs bort redan innan två års ålder pga sjukdom och Uddman togs bort i början av december. Jag hoppas innerligt att min käre Alf har många många år kvar. Men som han beteer sig så har jag inte att oroa mig över, han är fortfarande lika vild. Det som har förändrats lite under det senaste året är att han gärna kryper upp bakom mig för att lägga sig tillrätta på kudden under morgontimmarna- hur mysigt som helst! 

Min röde riddare som är det vackraste jag äger